Hur ska vi överleva det här?

Jag har alltid haft svårt att hålla ordning hemma. Att städa är så tråkigt och så överväldigande, både sensoriskt och att planera och utföra. Samtidigt får jag svårt att andas när det är för dammigt och klarar inte av att utföra någonting om hemmet är för stökigt. Som med så mycket annat fastnar jag lätt i en rävsax där jag inte klarar av att städa och då blir det så stökigt att jag verkligen inte klarar av att städa. Så här ser det ganska ofta ut för autister och människor med adhd. Att städa är otroligt svårt för att vi har problem med exekutiva funktioner.  Exekutiva funktioner Vad är då exekutiva funktioner? Det är hjärnans kontrollsystem som hjälper oss att ta initiativ, ha tidsuppfattning, förstå samband mellan orsak och verkan och förmågan att planera och organisera. De exekutiva funktionerna hjälper oss också att skapa struktur i vardagen, att självkorrigera våra handlingar, få motivation, fokus och att kunna skjuta upp behovstillfredsställelse.  Läs mer om exekutiva f...

Vad är då att leva ett bra, autistiskt liv? Det är en lite för svår fråga att svara på men i min kamp för att må bättre och för att mitt barn ska må bättre har jag ändå lyckats identifiera några viktiga punkter som jag tänkte dela med er.  Sensorisk anpassning - Kliar det i nacken - klipp bort lappen. Stör parfym dig - använd parfymfritt. Klämmer byxorna i midjan - kasta dem. Stör sminket i ansiktet dig - sminka dig inte. Killar håret i nacken - ha alltid uppsatt. Hitta rätt belysning så att den inte sticker i ögonen och ät inte mat som känns fel. Att våga vara precis så känslig som jag är, är enormt viktigt för att jag ska må bra. Exempelvis har jag alltid handskar när jag rullar chokladbollar för att jag tycker att det är så obehagligt med kombinationen av de torra havregrynen och det kletiga smöret. Hos oss är det alltid helt okej att anpassa verkligheten så att den inte är sensoriskt överväldigande. Rör på dig - Ursch vad jag hatar att torrträna. Gå en promenad bara för att r...

Jag var och simmade igår på det lila badhuset i den lilla orten Burträsk. Simma är en träningsform som jag tolererar, det är skönt för kroppen att glida fram genom vattnet, till skillnad från att springa på en landsväg, men simningen innehåller också en mängd sensoriska utmaningar. Jag tänkte därför använda gårdagens upplevelse som ett sätt att beskriva hur annorlunda världen kan vara när man är autistisk och/eller har sensoriska svårigheter. Kanske kan det hjälpa dig att förstå varför dina barn blir överväldigade Jag kommer till simhallen och klär om i ett omklädningsrum. Jag har valt att åka och träna en tid när jag tror att det inte är så många andra som tränar, för att det ska vara lugnt. Det är otroligt lugnt för jag är själv i omklädningsrummet. Ljuset är fruktansvärt jobbigt, så jag försöker att titta ner i golvet mest hela tiden för att inte bli överväldigad. I duschen är ljuset ännu värre och alla ljud ekar mellan kaklet men eftersom det inte är någon annan som byter om samtid...

Att jag är autistisk tror jag ändå inte att någon kan tänka sig. Jag verkar social, utåtriktad när jag umgås med människor. Alltid när vi är på habiliteringen säger experten vi träffar till tonåringen: "Det är så spännande att ni autister är så känsliga. Jag och din mamma som inte är så känsliga kan nog aldrig förstå det." Varpå tonåringen såklart börjar asgarva. När vi åkte från arbetsterapeuten senast klagade jag på att ingen någonsin läser mig som autistisk och då svarade tonåringen: "Nä, men om man har spenderat en hel dag med dig - då syns det" . Och så är det väl. Jag håller ihop i sociala sammanhang, något jag säkerligen lärt mig väldigt tidigt som barn. Jag maskerar mina autistiska drag för att passa in och inte bli utpekad. Något tonåringen inte gör i samma utsträckning.  Maskering - ett skådespel Att maskera är som att vara en skådespelare. Att kliva in i en roll som man skrivit åt sig själv utan att ens förstå att det var det man gjorde. Man lägger till ...

Den 2:a april är det internationella autismdagen och april månad är en hel månad för att uppmärksamma autism. Därför tänker jag ägna mars månad att prata lite om autism och vilka svårigheter det kan innebära i vardagen. Från ett väldigt personligt perspektiv som vanligt. Jag är varken psykolog eller expert på något officiellt sätt, utan jag skriver från egna erfarenheter som mamma till ett barn med autismdiagnos som under diagnosprocessen insåg att jag troligen också är autistisk. Du kan läsa mer om den resan i blogginlägget Första diagnosen .  Som förälder som försöker hjälpa sitt barn som mår väldigt dåligt, blir man ändå ganska snabbt expert. I alla fall känner jag mig så efter att jag under ett år haft autism som specialintresse. Jag läste allt jag kom över, följde alla konton jag hittade på sociala medier och sorterade ut vad som var intressant för oss. Jag har alltid varit väldigt duktig på att hantera information, analysera och se mönster samt omvandla denna information till...