Hur ska vi överleva det här?

Skolan idag är utformad för att passa neurotypiska barn, majoriteten, och ofta funkar den väldigt dåligt för neurodivergenta barn. Det är en av de stora anledningarna till att diagnoser bland barn ökar. Man behöver helt enkelt diagnosen för att få rätt hjälp i skolan. Men skolan är skyldiga att anpassa undervisningen så att den passar alla individer, även utan diagnos.  Mina barns skola Jag säger ofta att ingenting på denna jord skulle få mig att flytta mina barn till en annan skola, för barnens skola är otroligt duktiga på att jobba med barn som har svårigheter. Och det barnens skola gör som jag tycker är bäst, är att de jobbar proaktivt istället för reaktivt. De väntar inte tills barnen mår så dåligt att de inte går i skolan längre. De sätter in insatser så fort de börjar se problem. Det visar sig också i statistiken för nästan alla på skolan går ut nian med godkänt i alla kärnämnen.  Med tonåringen har jag stött på det här arbetet personligen. Skolan lyssnar på vårdnadshava...

Jag älskade skolan och fortsatte att studera tills jag var nästan 30. I skolan fungerade jag på ett sätt som jag inte fungerade i arbetslivet sedan. Höga betyg, om än spretiga och hög utbildning har jag. Även maken klarade skolan bra, med spretiga betyg. Men jag är inte så säker på att det gått lika bra för oss idag. Skolan ser nämligen väldigt annorlunda ut idag än den gjorde när vi gick i skolan. För det första är klasserna större. 32 barn är det i sonens klass i åk 6. Vi var 25. Klassrummen har inte blivit större men de är nästan alltid två lärare i samma klassrum för att hålla ordning på eleverna. Fler personer i klassen innebär fler relationer att hålla reda på och mer ljud när man ska lyssna och sitta och jobba. Det är väldigt svårt att hantera för barn med npf  Kraven har också blivit större i skolan. Man får betyg tidigare och redan i mellanstadiet ingår det i betygskriterierna att man ska kunna analysera och motivera sina svar. Barn med adhd mognar ofta lite långsammare än...

Det är dubbelt det här med skolstart. Å ena sidan är jag helt trött efter en lång sommar med barnen hemma och längtar efter att gå tillbaka till vardagsrutiner. Å andra sidan är omställningen till att börja skolan igen väldigt tuff för barnen.  Sommar innebär en välbehövlig vila för mina barn. Vila från krav och från stökiga miljöer. Det är en chans att ladda batterierna och få bestämma över sin egen tid. Att börja skolan igen med alla krav, ljud och människor brukar vara lite kämpigt, även om de samtidigt längtar efter kompisar och struktur.  Med mina npf barn är det lite extra viktigt att förbereda på rätt sätt. Med äldsta barnet brukar vi ha ett möte på skolan veckan innan skolstart. Där får hen se schema, prata förväntningar och mående samt vilka anpassningar som ska göras under hösten. Det är väldigt hjälpsamt för tonåringen som då vet vad hen ska förvänta sig på första skoldagen.  Med dottern pratar jag mer om vad som ska hända under veckan, ritpratar och fyller i p...