Att bada på badhus - en autistisk berättelse

Jag var och simmade igår på det lila badhuset i den lilla orten Burträsk. Simma är en träningsform som jag tolererar, det är skönt för kroppen att glida fram genom vattnet, till skillnad från att springa på en landsväg, men simningen innehåller också en mängd sensoriska utmaningar. Jag tänkte därför använda gårdagens upplevelse som ett sätt att beskriva hur annorlunda världen kan vara när man är autistisk och/eller har sensoriska svårigheter. Kanske kan det hjälpa dig att förstå varför dina barn blir överväldigade

Jag kommer till simhallen och klär om i ett omklädningsrum. Jag har valt att åka och träna en tid när jag tror att det inte är så många andra som tränar, för att det ska vara lugnt. Det är otroligt lugnt för jag är själv i omklädningsrummet. Ljuset är fruktansvärt jobbigt, så jag försöker att titta ner i golvet mest hela tiden för att inte bli överväldigad. I duschen är ljuset ännu värre och alla ljud ekar mellan kaklet men eftersom det inte är någon annan som byter om samtidigt som mig är ljudet ändå helt okej. Jag tvättar håret och sköljer och sköljer. Det känns aldrig som att jag fått ut allt schampo ur håret och jag hatar verkligen känslan av schampo i håret. 

Ute i badhuset är ljuset behagligt och polen ligger spegelblank. Jag är den enda här och lyckan är total. Att kunna klyva genom vattnet och bara simma fram och tillbaka är nästan sensory bliss men doften av klor drar ändå ner upplevelse. Vattnet har en lagom temperatur och jag simmar i tio underbara minuter. Då kommer en man in i simhallen. Trots att jag simmar mitt i bassängen och han står på kanten och pratar med någon som jobbar på badhuset, känner jag doften av hans parfym. Den sticker i näsan och jag får huvudvärk. Han kliver ner i bassängen och trots att vi simmar några banor från varandra hugger det till i huvudet varje gång vi möts, så starkt känns parfymen. Han crawlar och det låter plask, plask i bassängen. 

Mannen verkar göra något test för sedan simmar han med en livboj och docka också. När han är klar kommer fyra kvinnor ut och ropar: Men, har du tjuvstartat? Det visar sig att det är lärare som alla ska göra ett simtest. Nu blir det trängre i bassängen som bara har 4 banor och jag hamnar bredvid mannen med parfymen. Som tur var har kloret tagit över och man känner inte lika mycket av hans parfym längre men skvättandet från crawlen stänker mig i ansiktet varje gång vi möts. Jag börjar bli väldigt överväldigad men fortsätter att simma. När jag simmat den halvtimme som jag ska simma, går jag upp ur bassängen. Nu står det två kvinnor och duschar men jag gör ju som skylten säger och tvättar mig innan badet, så jag sköljer bara av mig och sätter mig bastun. 

Att bada bastu i lagom värme en stund tycker jag om på vintern. Kroppen blir ordentligt varm och här brukar jag komma på bra idéer. Kroppen slappnar av och jag blir lugn. Det är det här jag ser fram emot när jag släpar mig iväg och simmar. Men i det lilla badhuset ligger bastun precis bredvid duschen med en icke tätslutande dörr, såklart, och nu står det fyra kvinnor i duschen och pratar. Jag har inga loops (öronproppar) på mig när jag simmar så nu sitter jag i bastun och kan inte sluta lyssna på konversationen utanför, fast jag inte vill. Jag håller för öronen och sjunger lite tyst (hoppas jag) för mig själv för att lugna ner mig. Nu börjar det bli riktigt jobbigt. 

Kvinnorna är klara i duschen och jag sitter kvar så länge jag kan i bastun, så att de ska hinna byta om innan jag kommer ut. Men jag klarar inte så länge i en bastu. Det är skönt att basta men när jag kommer till punkten att det känns fel, som att jag inte kan andas, måste jag gå ut direkt. Det finns ingen återvändo. 

När jag kommer ut i omklädningsrummet har kvinnorna klätt om till hälften bara och det visar sig att de såklart har skåpen precis bredvid mig. Nu orkar jag snart inte mer. En av kvinnorna som har skåpet precis bredvid mig tar sina grejer och flyttar sig, hon är ändå nästan klar säger hon. Det var snällt och nu ryms jag i alla fall bredvid mitt skåp. Jag klär på mig medan kvinnorna står och pratar, jag blir liksom mitt i deras samtal vilket är jättejobbigt. De är kollegor och pratar om jobb men det är också lärare som jag känner igen för de har haft mina barn i skolan och vi brukar hälsa på varandra när vi ses på byn. Vet inte om jag är otrevlig som inte hälsar nu men jag tänker att bryta in i deras samtal borde väl ändå vara ännu otrevligare? Eller? Jag orkar inte mer. När jag fått på mig underkläder och tröja blir jag bara sittande på bänken och väntar på att de ska gå. 

Så är alla klara och kvinnorna går ut. Jag gråter lite grann och äter bananen jag hade med mig samt dricker lite vatten. När jag har tränat brukar jag känna mig energifull men nu är jag helt dränerad på energi. Måste komma ihåg att välja ett annat skåp nästa gång, kanske precis där man kommer in genom dörren är mindre populärt. Måste alltid reflektera hur jag ska slippa det här nästa gång, för att överleva. När jag gått ut blir jag sittande en lång stund i bilen med min telefon för att försöka komma tillbaka till en lugn plats så att jag kan köra hem. 

Jag vill påpeka att inga personer i den här berättelsen gjorde några fel. Alla betedde sig bara som man gör när man går och simmar och det är lite min poäng också. Att gå och simma riskerar att bli totalt överväldigande för mig, utan att någon har gjort några fel eller att jag skulle kunna komma på några förändringar som skulle göra livet lättare för mig, förutom att byta lampor i omklädningsrummet. Människor händer och det kan vara helt överväldigande för mig, särskilt i en miljö som redan är påfrestande pga klorlukt, lampor och ekande ljud. 

Tonåringen beskriver att bada som sensory hell, för hen hatar allt det jag hatar samtidigt som hen också hatar att vara nästan naken och känslan av vatten mot kroppen. Hen badar i en träningströja och långa shorts samt såklart loops och skulle aldrig gå dit frivilligt. Det är bara för att visa att hen kan simma kravet 200 m som hen går till simhallen överhuvudtaget. Jag går dit för att jag måste röra på mig på vintern. Ibland kommer jag därifrån energifull, ibland helt dränerad på energi. Det verkar inte finnas något mellanting.