Hur ska vi överleva det här?

"Ingen i den här familjen är normal" , brukade jag säga till tonåringen när hen gick i lågstadiet. Det var långt innan vi kände till vad npf egentligen innebar och ingen identifierade sig som neurodivergent. Hur skulle vi kunna göra det? Det väldigt komplicerade ordet hade vi aldrig hört. ADHD var väl pojkar som sprang runt och slogs och inte lärde sig nått i skolan och autism innebar väl att man var nästan ickeverbal och gick i anpassad skola? Inte mina barn som låste in sig på toan och grät för att alla barn var så snoriga eller som inte kunde städa sitt rum.  När mitt äldsta barn kraschade totalt i mellanstadiet, började dunka huvudet i väggen och skrikande springa ut från lektionerna började en resa som fick mig att omvärdera det mesta i mitt liv. Efter många års kamp fick tonåringen en autismdiagnos men då hade vi redan anpassat våra liv efter den verkligheten. Tonåringen har alltid varit känslig, redan som bebis men det tyckte inte jag var så konstigt. Jag har också all...

Hur ska vi överleva det här? Det är en fråga jag ställt min man många gånger. Orden uttrycks inte i ilska utan i uppgivenhet. Vår vardag kan i omgångar likna ett minfält med panikiga barn och panikiga föräldrar.  Att vara förälder är otroligt svårt, för alla. Jag tror att de enda som tycker att det är lätt att ha barn, är de som inte har barn. Så var det i alla fall för mig. Innan jag hade barn tänkte jag att det bara var att vara tydlig, prata med barnen och så skulle alla följa familjens regler och uppföra sig som väluppfostrade barn. Så lätt var det inte när jag väl fick barn.  Dessutom var vår familj inte en vanlig familj, utan en familj med extra svårigheter. Här finns både autism och adhd, var för sig och i kombination. Diagnostierad och självdiagnostiserad. Det gör att våran vardag på många sätt inte alls liknar andras vardag.  Det känns som att många neurotypiska familjer fulla med neurotypiska barn, tänker som jag gjorde innan jag fick barn om npf-familjer. Att ...