Fira högtider med npf barn

-

I flera år efter att vi flyttat hit försökte jag få mina barn att fira midsommar men fick alltid nej. De ville inte åka och dansa kring midsommarstång med en massa främlingar. De ville inte äta något speciellt. "Man behöver faktiskt inte fira alla högtider!" var det irriterade svar jag fick när jag föreslog kransar och dans kring midsommarstång hemma. Mitt i den lediga, varma sommaren har barnen helt enkelt inget behov av högtider. 

När dottern blev lite större försökte jag igen och föreslog att vi skulle plocka sju sorters blommor och lägga under kudden för att drömma om vem vi ska gifta oss med. Det tyckte hon var riktigt korkat. "Men, det vill väl inte jag veta heller. Det vill jag ju ska vara en överraskning. Och du är ju redan gift." Ingen midsommar för mig då heller. 

Så här blir det ganska ofta när vi försöker fira högtider på traditionellt vis. Våra barn hatar det! Jul går de med på att fira men med ett traditionellt julfirande blir de väldigt stressade och bråkiga. Vi måste fira högtider på vårt sätt med egna traditioner. 

Egna traditioner

I år får jag faktiskt fira midsommar. Men inte med stång och sill utan med vårt firande. Varje högtid får alla i familjen välja en aktivitet som vi ska göra under dagen. Maken får oftast order att fixa en skattjakt med lite godis i skatten. Tonåringen brukar fixa en frågesport. Dottern välja något aktivt, som hinderbana eller kurragömma. Och jag väljer något som passar in beroende på vad alla har valt. 

Det här väljer vi några dagar i förväg. Sedan gör vi ett schema för vad som ska göras när, beroende på vilka aktiviteter som passar efter varandra. Förmiddagen ägnas åt förberedelser och vila och vi börjar inte förrän efter lunch. Vi ser till att planera in pauser så att alla hinner återhämta sig. 

Till mat gör vi något alla gillar. Ofta sushi till tonåringen och sonen men till midsommar blir det nog grillat. Kycklingköttbullar på spett till barnen och vitlöksbröd. En grillad biff till mig och maken. Ingen sill. Ingen buffe. Mat vi gillar.  

Efter middagen tar vi det lugnt, för nu är vi trötta. 

Hoppas att ni får en fin midsommar och hittar sätt att få med era npf barn i nöjena. Tänk på att bara sitta och hänga, samtala lite och bara vara tillsammans oftast är väldigt svårt för autistiska barn. De vill hellre ha styrda aktiviteter. Mina barn kan inte sitta och hänga en stund över en bit mat med farmor men de är gärna med och spelar spel eller tar ett parti boccia tillsammans. Då vet man vad som förväntas av en och man kan gå när aktiviteten är klar. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är skolan så svår för npf barn?

-
Bild
Jag älskade skolan och fortsatte att studera tills jag var nästan 30. I skolan fungerade jag på ett sätt som jag inte fungerade i arbetslivet sedan. Höga betyg, om än spretiga och hög utbildning har jag. Även maken klarade skolan bra, med spretiga betyg. Men jag är inte så säker på att det gått lika bra för oss idag. Skolan ser nämligen väldigt annorlunda ut idag än den gjorde när vi gick i skolan. För det första är klasserna större. 32 barn är det i sonens klass i åk 6. Vi var 25. Klassrummen har inte blivit större men de är nästan alltid två lärare i samma klassrum för att hålla ordning på eleverna. Fler personer i klassen innebär fler relationer att hålla reda på och mer ljud när man ska lyssna och sitta och jobba. Det är väldigt svårt att hantera för barn med npf  Kraven har också blivit större i skolan. Man får betyg tidigare och redan i mellanstadiet ingår det i betygskriterierna att man ska kunna analysera och motivera sina svar. Barn med adhd mognar ofta lite långsammare än...
Läs mer

Anpassningar i skolan för barn med adhd och autister

-
Bild
Skolan idag är utformad för att passa neurotypiska barn, majoriteten, och ofta funkar den väldigt dåligt för neurodivergenta barn. Det är en av de stora anledningarna till att diagnoser bland barn ökar. Man behöver helt enkelt diagnosen för att få rätt hjälp i skolan. Men skolan är skyldiga att anpassa undervisningen så att den passar alla individer, även utan diagnos.  Mina barns skola Jag säger ofta att ingenting på denna jord skulle få mig att flytta mina barn till en annan skola, för barnens skola är otroligt duktiga på att jobba med barn som har svårigheter. Och det barnens skola gör som jag tycker är bäst, är att de jobbar proaktivt istället för reaktivt. De väntar inte tills barnen mår så dåligt att de inte går i skolan längre. De sätter in insatser så fort de börjar se problem. Det visar sig också i statistiken för nästan alla på skolan går ut nian med godkänt i alla kärnämnen.  Med tonåringen har jag stött på det här arbetet personligen. Skolan lyssnar på vårdnadshava...
Läs mer

Första diagnosen

-
Bild
"Ingen i den här familjen är normal" , brukade jag säga till tonåringen när hen gick i lågstadiet. Det var långt innan vi kände till vad npf egentligen innebar och ingen identifierade sig som neurodivergent. Hur skulle vi kunna göra det? Det väldigt komplicerade ordet hade vi aldrig hört. ADHD var väl pojkar som sprang runt och slogs och inte lärde sig nått i skolan och autism innebar väl att man var nästan ickeverbal och gick i anpassad skola? Inte mina barn som låste in sig på toan och grät för att alla barn var så snoriga eller som inte kunde städa sitt rum.  När mitt äldsta barn kraschade totalt i mellanstadiet, började dunka huvudet i väggen och skrikande springa ut från lektionerna började en resa som fick mig att omvärdera det mesta i mitt liv. Efter många års kamp fick tonåringen en autismdiagnos men då hade vi redan anpassat våra liv efter den verkligheten. Tonåringen har alltid varit känslig, redan som bebis men det tyckte inte jag var så konstigt. Jag har också all...
Läs mer