Det är okej att slarva ibland

Jag har hela mitt liv kämpat med städningen och mått dåligt över att vi inte klarar av att hålla så rent hemma som jag skulle vilja. I perioder går det ganska bra men i perioder när jag är överväldigad, deprimerad eller utbränd blir hemmet snart en soptipp. Ett av mina stora problem med städningen är att komma igång, för jag blir så överväldigad av hur mycket det finns att göra. 

En dag snubblade jag över en video på Instagram som sa att det är okej att fuska. Att fuska är bättre än att inte göra något alls. Det är bättre att köra en halv diskmaskin om det är allt du orkar just nu, än att inte köra någon diskmaskin alls. Det är bättre att bara torka av köksbänken och strunta i köksbordet om du bara orkar en. Nästa gång du orkar kan du torka bara köksbordet. Det är bättre att bara städa ett rum om du inte orkar städa hela huset. Då är i alla fall ett rum rent. 

Det låter självklart när man säger det men för mig var det en helt ny insikt. Det är bättre att göra något än inget. Jag fastnar så lätt i tanken på att det är så mycket att göra att jag inte klarar av att börja. Allt måste bli rätt och då orkar jag inte. Så vi skiter i det. Putsa ett fönster. Då är i alla fall ett fönster rent. 

Radical Self Acceptans

Jag har insett att jag kommer aldrig att bli bra på att städa. Det ligger inte för mig. Tyvärr kommer jag inte heller att ha råd med städhjälp. Jag är helt enkelt för dålig på att tjäna pengar. Mitt hus kommer att vara fullt med damm och saker men jag gör så gott jag kan. Radical Self Acceptans betyder för mig att acceptera den jag är och att inte försöka få mig att bli någon annan. Jag kommer inte att bli en mamma som har koll på allt. När barnen gick på förskola var jag mamman som fröken såg till att säga: "Visst har du koll på att det är planeringsdag imorgon?" till. Och det hade jag ofta inte men eftersom jag har eget företag och lever utan deadlines så spelade det ingen roll. Barnet fick vara hemma en dag bara och vi åkte till badhuset och badade. 

På samma sätt försöker jag att sätta upp resten av mitt liv. Jag är dålig på sådant som andra är bra på. Jag kan inte städa och ha ett rent hus. Det är något jag måste acceptera. Vad som är viktigt är att då anpassa livet så att det inte spelar lika stor roll att jag inte klarar av att städa. 

Det gör jag genom att försöka ha så få saker som möjligt. Få saker = lättare att städa. Jag hatar att skura men älskar att organisera och slänga sådant vi inte behöver längre. Jag försöker också tänka på att inte köpa hem så mycket saker, vilket ju också sparar pengar och det är bra. Varje sak man äger är något som måste städas. 

Don't put it down - put it away

Något annat jag gör för att minska kaoset är att tänka "Don't put it down - put it away!" En sak som ligger på fel ställe kan ligga där flera månader och det kanske tar en extra minut att gå ner i källaren med den. När jag känner att jag håller på att lägga ner något utan att tänka efter, upprepar jag meningen för mig och kämpar för att lägga saken på rätt plats istället. 

Att göra sig av med den livslånga skammen av att vara en dålig och slarvig människa är inte lätt men jag försöker. Jag är inte dålig, jag har bara dålig exekutiv funktion. Jag måste hela tiden försöka jobba runt min hjärna och lura den så att det går att städa, vilket är jobbigt.