Jag vill ge mina barn så många verktyg som möjligt för att klara sig bra i livet med sina speciella hjärnor och att städa och hålla ordning är något som man faktiskt måste lära sig. I alla fall till en viss grad. Alla mina barn har svårigheter som yttrar sig på olika sätt och de behöver hitta olika sätt för att ta sig förbi dem. Därför lär jag dem att det viktiga är att experimentera och använda olika metoder för att se vad som fungerar just för dig. Här är några saker som vi använder för att lyckas med städningen:
Fasta rutiner
De stora barnen städar sina rum varje söndag efter lunch. Vi har gjort det så länge att det känns konstigt för dem om de inte ska städa då. Om jag berättar att vi ska åka bort efter lunch på söndag undrar de när de då ska städa.
De fasta rutinerna berättar också vad det är vad man ska städa i sitt rum. All disk ska plockas ner, golvet ska städas och dammsugas, smutsiga kläder bäras ner i källaren. Skrivbordet där de äter de flesta av sina mål ska torkas. Det är en städning som tar mig ca 5 minuter att göra. För barnen kan det ta två timmar. Jag bryr mig inte, bara det blir gjort. De får vara långsamma om de vill.
Body doubling
Body doubling innebär att man gör saker tillsammans. Båda barnen startar sin städning samtidigt, då städar båda två sitt rum. Ibland när de har extra svårt för att komma igång med städningen kör de vad de själva kallar "extrem body doubling", vilket innebär att de tillsammans städar ett rum i taget. När de var yngre hjälpte jag eller maken barnen att städa, ibland genom att städa det mesta men ibland bara genom att sitta i rummet medan de städade. En person till gör det enklare att städa. För mig är det här den absolut bästa strategin. Body doubling for the win!
Lillasyster har ännu svårare för krav och att städa än de större barnen hade i samma ålder. Vi är väldigt nöjda om vi får henne att städa någonting alls och vi städer alltid tillsammans.
Minimalism
Jag försöker lära mina barn att ju färre saker de äger desto lättare är det att städa och att hitta saker. Problemet är att barn är av naturen hoarders. De sparar på allt från pinnar och stenar till varenda leksak de någonsin ägt. Jag har en känsla av att detta gäller neurodivergenta barn i ännu högre grad. När barnen var små uppfann jag därför "leksaksgarderoben". Det är ett förvaringsutrymme där man kan lägga leksaker som inte används så mycket. Med små barn som har alldeles för mycket leksaker är det perfekt. Man lägger hälften av alla leksaker i en garderob och var annan eller var tredje månad så tar man ut leksakerna från garderoben och stoppar in leksaker från lekrummet. För barnen blir det helt nya leksaker som de kan leka med och de är jätteglada.
När barnen blir större funkar leksaksgarderoben mer som en mellanlagring. En plats där man kan lägga saker som man visserligen inte använder eller behöver längre men som man ändå inte är beredd att skiljas från. Att leksaken ligger i garderoben gör att de får emotionell distans till saken och den blir inte lika viktig. En gång om året städar jag ur den garderoben och ordnar loppis, åker till återvinningen eller skänker bort de saker som barnen är beredda att skiljas från.
Dottern har ett väldigt litet rum och hon är helt med på att hon inte rymmer så mycket saker samtidigt. Hon har en "en leksak in - en leksak ut" policy. Vill hon ta ner synten, då måste dockhuset flytta upp i garderoben. Vill hon ta ner spisen - då måste synten flytta upp i garderoben. Dottern tycker väldigt mycket om den här principen och hon är det enda av mina barn som kan starta en rensning av sitt rum utan att jag föreslagit det. Hon är helt okej med att slänga saker som hon blivit för stor för och ger gärna bort allt möjligt till sina kusiner för hon känner själv att det är väldigt jobbigt när hennes rum är överfullt med saker. Mina andra barn behöver mer övertalning för att gå med på en rensning. Det kan vara praktiskt att föreslå en rensning innan en födelsedag eller jul, så att alla nya leksaker ryms.
Check Listor och bildstöd
Det kan vara svårt att veta vad som ska göras när man ska städa. Då kan cheklistor och bildstöd vara bra. Lär barnen att skriva en cheklista på vad som ska städas genom att göra en checklista åt dem när de är mindre och sedan låta dem göra det själv. En del barn är mer visuella och då kan man fota rummet för att visa hur det ska se ut när det är rent. Barnet kan sedan jämföra bilden med hur rummet ser ut när de har städat och se om det är klart.
Vi vuxna har checklistor på vad som ska göras varje vecka, vad som ska göras varje dag och varje månad. På så vis blir även de saker som bara ska göras ibland gjorda.
Det finns många fina appar som lovar att hjälpa en att städa och hålla ordning. Problemet för mig är att ingenting som finns i telefonen betyder något för mig. Jag kan göra en jättefin checklista i ett program och sedan aldrig öppna programmet igen. Men, tänker du. Appen påminner ju och skickar notifikationer? Då minns man väl. Inte jag. Notifikationen triggar min trotsiga personlighet och jag blir bara arg och får ångest för att jag inte gör saken. För mig måste all planering sitta uppe på väggen för att fungera.
Gameification
Att göra sker till ett spel fungerar väldigt bra för de flesta barn. Att göra saker till spel kan dock vara lite klurigt. Ett sätt som jag använder med dottern är att jag säger: Kan du städa 3 röda saker? Och sedan 3 dockor? Städa 20 legobitar och 3 gosedjur. Städa 3 runda saker. Det är nog den städlek som funka bäst på henne. Vi har också använt oss av en tärning. Man slår en tärning och sedan städar man så många saker som tärningen visar. Det kan gärna göras i par, så att man slår varannan gång och hjälps åt att städa. Städbingo kan vara en annan lek.
Om man vill gameifiera för lite större barn kan man göra roliga att göra listor. För mig sätter jag upp post-it lappar i roliga färger på en vägg och sedan plockar vi en post-it lapp varje gång vi gjort något. Man kan också ställa en timer och städa så mycket men hinner på 10 minuter.
Bra förvaring
Adhds slogan är "out of sight - out of mind", vilket innebär att om du lägger något i en låda eller ett skåp så finns inte den saken mer. Då är öppen förvaring en bättre idé. Att saker står på hyllor, istället för ligger i lådor. Som autist blir jag väldigt överstimulerad av många saker och så blir det så dammigt överallt, vilket jag hatar. Då kan märkta lådor vara en bättre idé. Om sakerna läggs i genomskinliga lådor med ett litet kort på innehållet utanför, eller en teckning så vet barnen vad som är i. Vi vuxna har en textremsa där det står vad som är i lådan. Mest för makens skull för jag vet var nästan allt i hela huset är utan en karta.
Det är också viktigt att alla barn har en sopkorg och en tvättkorg i sina rum. Oftast hamnar ändå kläderna på golvet precis som näsdukarna men det finns i alla fall en plats att lägga allting på.
Acceptera kaos
Även med strategier, lekar och planering kommer huset inte att bli lika rent som hos en välorganiserad, neurotypisk familj. Det är okej! Acceptera det. Man kan inte leva i hur mycket smuts som helst, därför är det viktigt att lära sig att städa men man behöver inte ha ett kliniskt rent hem eller rum och man är inte en dålig människa för att man inte städar.
Kommentarer
Skicka en kommentar