Varför är mat så svårt för många barn med npf?

Man måste inte ha problem med mat bara för att man har en npf-diagnos men jag tror att det är ganska vanligt. Många med npf har matkänsligheter, problem med magen eller bara svårt att få i sig mat. Varför är det då så att mat blir svårt? Många barn har matkänsligheter och svårt att äta. Barnens smaksinne är starkare än vuxnas och de har särskilt svårt för beska, så gröna grönsaker som broccoli ratas av de flesta barn. Starkt kryddad mat brukar också vara negativt för i alla fall svenska barn. Vad är då skillnaden för npf barn? Helt enkelt att det är mer. 

Sushi, sonen och tonåringens favoritmat

Förhöjda sinnen

Npf innebär att hjärnan fungerar annorlunda. Vi går runt i samma värld med upplever den väldigt olika för att våra hjärnor processar den på olika sätt. Det här gäller alla våra sinnen och påverkar maten lite extra mycket. En sak som barnen ofta reagerar på är textur och konsistens. Tonåringen har alltid hatat mos, även när hen var bebis som bara kunde äta mos. Då åt hen knappt alls. När maten kunde börja vara mer fast gick det bättre att äta vanlig mat. När jag lärde mig att skippa såsen gick det ännu bättre. 

Sonen hatar barnfavoriten pannkakor och våfflor med passion och har alltid gjort det. Jag tror att det handlar om konsistensen kombinerat med att pannkakor är så smaklösa. Sonen är nämligen den som gärna vill ha mer smak i maten jämfört med sina syskon. Doften kan också vara ett problem. Dottern hatar doften av soja och så fort vi har lagat mat med mycket soja springer hon skrikande ut från köket, även om hon inte behöver äta maten. 

Men det är inte bara känslan av maten som kan vara ett problem. Känslan av besticken i munnen kan vara otrevlig. Att välja rätt sked kan vara skillnad på om barnen äter eller inte. Rätt gaffel kanske används men fel används inte. Ett av problemen är att barnen själva kanske inte förstår det här. Att det är obehagligt att äta med fel sked. De blir bara arga och vägrar äta och det är upp till vi föräldrar att leka detektiv och lista ut vad motviljan kan bestå av. 

Det viktiga tycker jag är att ta barnen på allvar. Om de säger att något inte smakar bra, känns fel eller luktar illa - tro på dem! Om du kan åtgärda problemet, så gör det. Om du inte kan åtgärda problemet så acceptera i alla fall att för barnet är det här jobbigt. Jag fick alltid höra att det inte luktade illa, att det inte smakade mögel, att mackan visst var god och det gör väldigt ont. Dessutom lär man sig inte att stå upp för sig själv om ens världsbild hela tiden blir ifrågasatt. Jag är bara för känslig och om jag bara slutade vara så känslig så skulle mat vara ett mindre problem. Men jag kan inte sluta vara så känslig, det är så min hjärna är kopplad och jag har inte förmågan att koppla om min hjärna. 

Koncentrationssvårigheter

Att ha svårt att koncentrera sig kan också göra det svårt att äta. Hjärnan glömmer hela tiden bort att den håller på och äter och tänker på annat istället. Det kan vara dagdrömmeri, att man försvinner i skärmen man tittar på eller bara att man hoppar runt så mycket att man inte kan fokusera på maten. Det här är ett vanligt problem för barn med adhd. 

Lurar och äta i gungan, funkar toppen

Dotterns största problem med mat är att hon inte kan sitta still och koncentrera sig på maten. Hon tappar så lätt fokus och ibland när det är alldeles för svårt får pappa mata henne fortfarande, fast hon är 6 år. I alla fall i början för när hon väl kommit igång och börjat äta går det bättre. Att hon får ha en platta vid matbordet hjälper lite ibland. Då kan hon sitta mer still och oftast äta maten. Jag tänker att tv-programmet hon tittar på hjälper henne att hålla fokus på maten, för att hjärnan har något annat att koncentrera sig på. Ibland funkar det dock inte alls utan tv-programmet gör att hon glömmer bort att äta istället, så man vet aldrig vad man får 

Man vet aldrig vad man får

Har du undrat varför barnen gärna äter snabbmat? McDonalds, nuggets, fiskpinnar, smaklös korv och annan industrimat går gärna ner medan hemlagad mat ratar. Så är det i alla fall i vår familj. Snabbmat for the win, nästan alltid. 

Anledningen är ganska enkel. Även om jag följer samma recept varje gång jag gör köttbullar så kommer de inte att smaka likadant. Jag lagar mat på känsla. Tillsätter lite mer eller mindre kryddor och använder sånt som råkar finnas i kylskåpet just den här dagen för att smaksätta maten. Jag använder råvaror efter säsong och även om jag inte gör det smakar råvarorna inte likadant alla säsonger. En svensk sommartomat är inte samma sak som en spansk vintertomat. Den hemlagade maten smakar med andra ord lite olika varje gång och man vet aldrig egentligen vad man får. För egen del är det vad jag tycker så mycket om med hemlagad mat, men det är en annan sak.

Snabbmatsrestauranger for the win

Om jag istället serverar chicken nuggets av samma märke varje gång så kommer maten att smaka likadant varje gång. Klassiska rösti till (smakar likadant) och samma märke på ketchup (likadant). Man vet helt enkelt vad man får när man äter industrimat för maskinen gör mat som smakar likadant varje gång. 

Ett bär kan vara sött, surt, övermoget, undermoget. När du biter i bäret vet du inte hur det kommer att smaka i munnen. Ett kex smakar alltid likadant. Det är en av anledningarna till att det kan vara svårt att få npf barn att äta frukt och grönsaker.